Blogg gratis Logga in

Lady Stalker


Nu flyttar jag ...

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 18 Januari, 2008 10:49

... nej, inte från Den Lilla Staden, utan från denna sajt. Jag har tyvärr haft så mycket publiceringsproblem. Det måste bli enklare att göra inlägg, så det kan ske oftare! Eller hur?

Så välkomna till "stalkerlady punkt blogspot punkt com".

Notera den omvända ordföljden. Ni måste också ha Google- eller Bloggerkonto för att kommentera, men det är ju lätt fixat! Vi ses!

PS. Jag behåller denna blogg också, för er som vill läsa gamla inlägg.

Uppdatering: Det går nu bra att kommentera på nya bloggen även utan Google/Bloggerkonto!





Farligt att passera kassan?

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 05 Januari, 2008 18:29

God fortsättning på nya året önskar jag alla! (Om än sent.)

Detta blir ett kort inlägg om en skylt jag såg i Flen på väg till trevligt besök hos Dubbelörnen.

Vid ingången till Coop stod följande att läsa:

Mellandagsrea

Halva priset

Underkläder
Strumpor
Strumpbyxor

Avdrages i kassan

-----------------------------

Jag klarade mig dock ...





Julig lista: Antingen eller

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 23 December, 2007 16:02

Jag plockade upp denna lista hos Isabelle. Med den önskar jag alla mina läsare en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Skinka eller sill?

Skinka, men det ska vara med skånsk grovkornig stark senap till! Och tralalala - det blev en skinka till slut! Skinkprognosen såg dyster ut på Willys i går. Men på Coop ljusnade det vid horisonten.

Köttbullar eller prinskorv?

Både korv och köttbullar är ju så att säga vardagsmat på barnfamiljens meny ... Inte så man direkt längtar ihjäl sig. Men julkryddade egengjorda köttbullar slår prinskorv med hästlängder.

Gammal eller ny julmusik?

Alla kategorier, beroende på tillfälle. Vid brasan och glöggen blir det "O helga natt" med Jussi Björling. Senare kanske man vill ha 80-talsnostalgi i form av "Last Christmas" eller nån amerikansk dänga. Men gammal musik vinner nog i längden.

Julknäcke eller vörtbröd?

Knäcke helt klart. Med skinka och senap på.

Julmust eller glögg?

Sliskig läsk? Nej, tack. Glögg vill jag ha i glaset. Gärna vit, spetsad med rom.

Gles eller tät gran?

Måste fegt svara "mitt emellan". Ingen amerikansk jättebuske och ingen spenslig liten sak från tundran.

Låg eller hög gran?

Hög, eftersom vi har högt i tak.

Pepparkakor eller lussebullar?

Pepparkakor (numera glutenfria ... men de är jättegoda de med.)

Aladdin eller Paradis?

Mörk choklad - inget annat. Så Paradis går förstås "fetbort".

Hemma eller borta?

Hemma trivs jag bäst på julafton. Men det är klart - kommer någon och tvingar mig att fira på Seychellerna för en gångs skull, så är jag inte direkt nödbedd.

Traditionellt eller nyskapande?

Tror på att var och en skapar sin egen tradition, med blandningar av ärvda saker/idéer och nya dito. Men nog är jag mer åt det traditionella hållet. Här blir det ingen kritvit jul med fattigmansljusstakar och portförbjudna röda detaljer.

Färdiginslaget eller slå in själv?

Slå in själv - det är ju halva nöjet.

Teskedsgumman eller Trolltider?Man var väl med då det begav sig - på Teskedsgummans tid alltså. Göta Petter på er!

Äta före eller efter Kalle Anka?

Kalle Anka? Who cares? Inte jag i alla fall. Mat vid tretiden blir utmärkt. Men Karl-Bertil Jonssons julafton känns värre att missa.

Amerikansk jultomte eller svensk gårdstomte?

En mix blir det nog. För hans stass är inte enbart grå.

23:e eller 24:e december?

Mäh!!! säger jag, som tonåringarna ... Den minst stressiga dagen förstås. Och det är den 24:e - som jag alltså väljer.





Vackrast vinner?

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 12 December, 2007 18:49

Här har varit torka ett tag. Blogginnehavaren mår inte så bra, och uppdateringarna har varit färre än någonsin. Men ändring är på väg - och framöver en överraskning! En systerblogg, som än så länge är hemlig ...

Men först:

Vackrast vinner?

Det handlar om adventspynt. Tidningarna i Pressbyrån skriker ut sina rubriker: En riktig lantjul, Så skapar du julhemmet och Vackrast inne. Nej, inte "Vackrast vinner" som jag först råkade läsa det som. Men så känns det, att finaste inredningen vinner.

Varför har Sverige blivit så inredningsfixerat? Adventstid som vanligt och fram med pyntet. Elljusstakar och stjärnor placeras ut, hyacinter och amaryllis planteras. Lite glögg på kvällskvisten förstås och en och annan pepparkaka slinker ner. Men var går gränsen? Finns det någon gräns? Måste hela hemmet inredas i vitt? Med små hjärtan och kransar och ljusstakar av fattigmanssilver?

Intet ont om bloggar som visar detta. Intet ont om folk som faktiskt har detta som sitt främsta intresse. Det är inte min sak att lägga mig i. Men det jag reagerar mot är överdrifterna. När inredningen tar över, när det inte längre syns att ett hus faktiskt har invånare. Var är barnens läxor? Papper från fröken? Gympapåsar och dagstidningar?

Jag vill inte med detta "attackera" någon. Jag vill bara väcka frågan: Var går gränsen för sunt inredningsintresse och besatthet?

I mina fönster står adventsljusstakar. Jag har hyacinter och amaryllis, och i soffan finns matchande kuddar. Men på köksbänken trängs gamla mjölkpaket och på golvet ligger ouppackade gympapåsar. Här bor en familj med fem personer. Vi lever och det syns!

Och min blogg är försummad på grund av livet, som just nu inte far så väl fram med mig. Ha överseende! Vänta på mig.

Jag kommer igen. Carpe diem!





Värdinnans ABC, del 2

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 22 November, 2007 13:24

Har väntan varit svår? Nu är den här -- andra delen av Värdinnans ABC: "En middag i all enkelhet". Se där, nu får jag med två av mina favoritämnen: mat och nostalgi.

År 1930:

Den första middagen i det unga hemmet skall kanske höra till kategorin "middag i all enkelhet". Det kan betyda allt möjligt i fråga om antalet rätter och finhetsgrad! / - - -/ Men den nygifta familjen, som verkligen måste tänka på att spara och som ingen hemhjälp har, kallar även sin middag så och det med rätta. Man bjuder absolut inte på kort, man telefonerar, men därmed är visst inte sagt att man ej kan vara fint klädd, smoking är vanligt ..."

I telefonen underrättar man om det skall vara kavaj eller smoking.
/ - - - / Många fruar ha två klänningar att välja emellan, den ena fin, den andra ganska använd, men hon vill ha dem på just där de mest passa, och det är verkligen en onödig tråkighet att behöva visa sig i den mindre fina i en samling fint klädda damer, bara därför att värdinnan av anspråkslöshet inte sagt, hur många som skulle komma. Ty själva middagstypen -- en middag i all enkelhet -- kan man ju inte rätta sig efter.

Reflektion från år 2007:
Smoking tillhörde alltså det som först införskaffades i det "unga hemmet". Varför inte ytterligare en klänning till stackars unga frun, som nu enbart har att välja mellan två dylika? *Rafsar själv igenom mina lager med klänningar och kjolar*, där exemplar återfinnes från de mest skilda epoker (läs ett-två år tillbaka), samt i varierande stadier av förfall (läs grad av hipphet). Tar mig för pannan och inser att det nog varit enklare att välja mellan två.

Fasar också för vad en finare middag "utan enkelhet" skulle innebära för klädsel i ovannämnda kretsar. Krinolin? Kröningsmantel?

År 1930:

Skall middagen bestå av smörgåsar på en tallrik eller verkligt smörgåsbord? Ja, tänker man uteslutande på besväret, så är ju frågan lätt nog besvarad: det är mycket vigare med två, tre smörgåsar på en assiett. Men det är absolut inte så roligt, och kan man, skall man nog, när det ej är för många gäster, vara det gammaldags smörgåsbordet trogen. Vi äro bra dumma, om vi så där i "all enkelhet" och nära vänner emellan skulle slopa en så typiskt svensk bjudningsform ..."
/ - - - / Utlänningen anser Sveriges namn förbundet med tanken på smörgåsbord ... / - - - / I de svenska hemmen ser han bara två ā tre enstaka smörgåsar melankoliskt ligga på en tallrik.

Reflektion från år 2007:

Stackars utlänning! Komma hit och behöva se melankoliska smörgåsar. Nej, tänker man uteslutande på besväret är det nog take-away som gäller. Thai? Grekiskt? Italienskt? Se där, nu får vi utlänningen att också känna sig hemma, med målgruppsanpassad middag "i all enkelhet".

År 1930:

Under det man äter smörgås serveras supen för den, som vill ha den. Pålägget kan ju vara mer eller mindre fint; om det är tre smörgåsar, bör en vara med ost ..." / - - - / Soppa, kött, efterrätt äro egentligen enklare -- hur fina rätterna än äro -- än fisk, kött och efterrätt. / - - - /
Gös är sedan gammalt kalasfisk, ehuru visst ej alla anse den så god. Om man vet att, att alla tycka om det, kan man också ha stekt ål, stekt på halm i ugnen, men detta endast om man känner allas smak. / - - - / Fågel är en kanske för vanlig kötträtt.

Är det en verkligt enkel middag förekommer ej mer än en sorts vin. Chablis går till alla rätter, men är inte i allas smak.

När man tågar från bordet, går värdinnan först med sin herre och värden med dam sist ... / - - - / Så bjudes kaffe omkring och värdfolket roar gästerna -- vart värdfolk på sitt vis!

Vid halv elvatiden bjudes därpå en bricka med ihällt te och öl jämte påbredda smörgåsar och småbröd. Efter det brukar det förnämsta paret bryta upp.

Reflektion från år 2007:

Jag säger bara en sak: sushi! Kan som bekant avnjutas i form av take-away. Och vid halvelvatiden smörgåsar -- igen? Har inte till och med utlänningen fått sitt lystmäte så dags? Och hur gjorde man med de gluten- och laktosintoleranta?

Beträffande vilket par som var förnämast, får vi bara hoppas att detta var allmänt känt. Annars kanske det bjöds på slagsmål -- en passande underhållning, iscensatt av värdfolket?

----------------------------------------

Fler avsnitt följer av Värdinnans ABC.





Värdinnans ABC, del 1

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 11 November, 2007 15:40

Hur dags skall man göra visit? Och hur skall det gå till? Ja, de frågorna dryftas i "Värdinnans ABC" från år 1930. Låt oss göra en tidsresa genom djupdyk i texten:

"Låt nu man och hustru göra visit på den nya orten dit de flyttat. I behaglig tid ringa de alltså på dörren. När hembiträdet öppnat, fråga de inte: "Är fru Isaksson hemma?" utan "Tar fru Isaksson emot?".

Jungfrun svarar nu till exempel, att fru Isaksson inte tar emot. De lämna då jungfrun, på den silvertallrik, som hon tar från tamburbordet (hon får absolut inte taga emot kortet i handen) två kort för mannen och ett från frun, alla vikta, antingen rakt vid högra kortsidan eller snett i högra nedre hörnet. Därpå avlägsna de sig.

Tager åter fru Isaksson emot, tar maken av sig hatt och rock och makan pälsen (om det är på vintern). Är pälsen mycket snygg kan hon dock behålla den på."

(Reflektion från år 2007: Vad gör man om tallriken är av tenn? Om man viker korten i fel hörn? Och om man faktiskt skymtar fru Isaksson där inne, i det första fallet. Får man inte ropa lite svagt då - eller kanske vissla ...? Och hur definieras en "snygg päls"? Inte alltför maläten kanske. Och troligen ganska äkta.)

Fortsättning:

"Värdinnan skall välja samtalsämne, om detta nu inte spontant infinner sig. Samtalet bör helst ej flyta trögt; ju trevligare en visit är, ju fortare tiden går, desto större förtjänst hos värdinnan. Efter tio minuter, en kvart sker uppbrottet. Man och hustru utbyta blick, hustrun reser sig och så taga de samtidigt avsked av värdinnan, som också reser sig och följer dem till dörren, ja, kanske ända till ytterdörren beroende på hennes samhällsställning. I ett stort hus ringer hon på hembiträdet, som skall hjälpa den besökande damen på med kappan, pampuscherna
m. m. eller också håller sig jungfrun i beredskap, när det är visit och kommer in i tamburen, då hon hör att man bryter upp."

(Reflektion från år 2007: Bryta upp efter tio minuter, en kvart? Hinner man då tugga klart på kakorna? Eller svälja allt kaffe? Förmodas den besökande mannen klä på sig själv? Och var går gränsen för ett stort hus?)

Fortsättning:

"Har man bara en jungfru, behöver denna inte byta till svart utan kan ha på sig en ljusblå klänning med snibb, men med serveringsförkläde, som hon tar på "när det ringer". Man kan inte begära, att hon ska stå i spisen i spetsmössa, kanske en med långa band, som fastna överallt! Men vid femtiden när hon snyggar till sig till middagens dukning och servering (utan att ha ömsat klänning), byter hon ut snibben mot spetsmössan."

(Reflektion från år 2007: Tack och lov att man inte begärde att jungfrun skulle stå "i spisen" i spetsmössa ...)

--------------------------------------------------------------

Fler avsnitt följer av "Värdinnans ABC".





Sju sanningar om mig

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 27 Oktober, 2007 22:02

Då var det dags! Härmed levereras sju sanningar om mig, efter mer eller mindre direkta utmaningar från höger och vänster.

1. Jag har varit en fena på bowling

Som tonåring fanns det en självklar plats dit jag tog mina dejter: bowlinghallen! I början undrade hallens ägare varför jag (och min kompis) slet ut färgen i rännan ... Men efter ett par år så slog jag mitt personliga rekord: 232 pinnar på en serie! Jag tävlade till och med i DM.

2. Jag har ätit lammskalle

På en universitetsfest får man inte banga. Framför mig på tallriken låg en halv lammskalle. Varsågod - ta skeden och gröp ur kinden! Om man inte fäste sig så mycket vid synintycket smakade det ganska bra. Som lammkött i allmänhet. Men apropå syn, så var det bordskavaljerens uppgift att ta ögat i snapsen! Här kan jag säga att min faktiskt bangade, men att andra slukade desto fler (ögon alltså). En fick så konstiga känslor framåt natten: "Någon stirrar i min mage" och åkte in för att magpumpas.

3. Jag har åkt buss med en femtiolapp i strumpebandet

Iklädd nätstrumpor, kort kjol och spetslinne äntrade jag bussen. I strumpebandet satt en femtiolapp inkilad ... väl synlig. Nej, lugna nu! Jag skulle faktiskt på maskerad. Är jag ursäktad? Temat var "horor och hallickar". Vad gör man inte i sin gröna ungdom?

4. Jag kan rabbla tyska prepositioner i sömnen

An, auf, hinter, in, neben, über, unter, vor, zwischen! Prepositionerna sitter i ryggmärgen tack vare min käre tysklärare, som i högstadiet iklädd grön kavaj (ja, alltid) dirigerade klassen. Sen kan man ju fråga sig vilka prepositioner som styr vad, men det hör ju inte hit.

5. Jag minns vad jag drömde när jag var fem år

När jag var fem år och vaknade skräckslagen efter en mardröm, bestämde jag mig: Denna dröm ska jag minnas hela livet. Och varje år påminde jag mig sedan om just denna dröm. Vad den handlade om? Jo, ett hus fullt av drakar. Överallt huserade de, och den drake som placerat sig i badkaret väste åt mig: "Vet du vad jag ska ha till middag i kväll?" Traumatisk barndom, jag?

6. Jag kan laga vad som helst som "här är ditt kylskåp"

Ni som var med på 80-talet minns serien "Här är ditt kylskåp" där Jan-Boris Möller åkte runt och öppnade kändisars kylskåp. Av det som råkade finnas på hyllorna lagade han sedan till en måltid, smaka vad det smaka ville. Oftast blev det bra, men i Doktor Albans kylskåp fanns blott cirka tre saker. Minns inte vad det var, men gott blev det tydligen inte. Framför kamerorna höll man god min, men senare kom det fram att kräkkänslorna inte var långt borta. I mitt kylskåp brukar det dock finnas lagom mycket, för att åstadkomma ett gott hopkok.

7. Jag kan inte skilja på höger och vänster

Hm, något negativt måste ju också med i denna lista. Det som först kommer för mig, är min oförmåga att skilja på höger och vänster. Jag måste alltid tänka efter innan jag ger en vägbeskrivning. Medfödd defekt? Tja, det beror väl på höger hjärnhalva ... eller vänster?





Åtta saker jag inte ger en chans (till)

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 19 Oktober, 2007 16:48

Jag är åter utmanad! Isabelle ber mig lista åtta saker som jag inte ger en chans (till). Och då gör jag det!

1. Tälta

Jag har tältat vid två tillfällen i mitt liv. Första gången ösregnade det hela tiden. Jag var genomsur i dubbel bemärkelse, för att inte tala om min packning. Andra gången ramlade ett gäng fulla 08:or över tältet och raserade det, varpå min tältkamrat gav dem en omgång med tältpinnarna. Dagen därpå blev alla mina kläder stulna ...

2. Åka berg- och dalbana

Utsätta sig för illamående, skräck och yrsel frivilligt? No way. En del kanske ser charmen, men inte jag. Livet har nog av berg- och dalbanor ändå.

3. Dansa salsa

Jag må vara vältränad, men koordinerad dans är inte min grej. Benen och höfterna vill liksom inte samtidigt. Och hjärnan "fetdissar" musiken. Så den enda salsa som kommer i min väg, är den som munnen gillar. I mat.

4. Äta inälvsmat

Det smakar faktiskt okej. Jag menar isterband, blodpudding och sånt. Men bara vetskapen om vad det egentligen är får magen att vända sig. Rå fisk däremot går jättebra! ;-)

5. Gå ekonomlinjen

... på universitetet. Jag skulle bli nationalekonom. Jag förträngde helt att språk är mitt gebit. Jaha, så gick det som det gick. Ett år stod jag ut, med hopplösa tentor i "samhället som ett ekonomiskt system" och dylikt. Men marknadsföringen spetsade jag direkt! Och festerna var himla roliga.

6. Orientera

Ett orienteringsminne: Jag och min bästis i sjuan gick vilse. Och då menar jag verkligen vilse. Efter timmar av irrande kom vi till en liten stuga, där en gammal gubbe och gumma förbarmade sig över oss. Uttorkade kastade vi oss över vattenhinken i deras lantkök (nej, de hade inte rinnande vatten). Stora vägen visade sig gå strax bakom huset. Och när vi kom ut, var lärarna i färd med att kalla till skallgång.

7. Spela golf

Jag provade en gång, på en friluftsdag. Men varför slå upp gräs med fina klubbor på någon annans mark, när man kan hacka med specialgjorda redskap i sin egen trädgård? Till större nytta.

8. Dricka körsbärsvin

Här behövs inga vidare kommentarer. Förutom att en hel flaska nog bör delas av flera personer. Speciellt om man inte är särskilt gammal.

-----------------------------------------------------------

Nu skickar jag utmaningen vidare till alla, vars listor inte innehåller utmaningar ...





Utmanad: De sju

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 06 Oktober, 2007 12:38

Såsom bloggläsare hos Lotten, måste jag också göra "fylleriövningen" om De sju:

1. Min mamma lagar världens godaste grytor, särskilt med kyckling och lamm (inte samtidigt). Hon finns alltid där för mig.

2. Min mormor kunde sy vad som helst och var en hejare i köket. Som 11-åring åt jag åtta portioner i rad av hennes inkokta lax. Min mormor gick bort alldeles för tidigt.

3. Min morfar kunde snickra, svarva och måla. En konstnär i Asea-kostym. Min morfar gick bort alldeles för tidigt.

4. Min pappa kan allt om klassisk musik och kan konversera om en tekopp, om så krävs. Han finns också alltid där för mig.

5. Min farmor har jag aldrig träffat. En varm människa, som lämnade det jordiska alldeles, alldeles för tidigt.

6. Min farfar var min brevvän i många år. Han var mästare på orgel och jag är stolt över hans verk. Tack vare hans gamla skrivmaskin började jag författa.

7. Jag tänker aldrig, aldrig ge mig. Jag ska bli författare. Jag är författare. :-)

_______________________

Fler rapporter om De sju emotses med spänning!





Lady Stalkers legendariska äppeltosca

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 24 September, 2007 11:34

Alla har vi en "tosca". Receptet vi inte kan sluta laga ... som våra vänner har ätit tills de storknar och pustar av vällust - och leda? Men de första 50 gångerna är det gott i alla fall.

Det var numera nedlagda mattidningen Amelia Mat som myntade uttrycket "tosca" i ovannämnda bemärkelse. En medarbetare på redaktionen hade bjudit sina kollegor på en god toscapaj och kunde sedan inte sluta baka den. Vilka toscor gömde sig nu hemma hos läsarna?

Hos mig finns denna! Smaklig spis!

Lady Stalkers legendariska äppeltosca

6 medelstora äpplen
1 tsk kanel
50 gram smör
1 Ŋ dl havregryn
1 dl socker
1 msk vetemjöl
2 msk mjölk

Sätt ugnen på 225 grader. Skölj, klyfta och kärna ur äpplena. Skär dem i smala klyftor och lägg dem i en smord pajform. Strö över kanel. Blanda smör, havregryn, socker, mjöl och mjölk i en kastrull och koka upp under omrörning. Bred ut havgregrynssmeten över äpplena och grädda i mitten av ugnen cirka 15 minuter. Servera äppeltoscan varm, med lätt vispad grädde, vaniljsås eller glass.

Bonustips 1: Gör gärna dubbel sats av havregrynssmeten!

Bonustips 2: De humoristiska receptsamlingarna från Amelia Mat finns här.

----------------------

Kom igen nu. Ge mig recept på era "toscor"! (Det behöver inte vara efterrätter.)





Husmoder år 1937

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 17 September, 2007 22:10

Högt ärade! Ni har i hög grad glatt mig genom att skaffa Eder första delen av Husmoderns "Sättböcker". / --- / " ... för oss som vilja sköta våra hem med omsorg och ge vår familj pigga, moderna och omväxlande rätter ..."

Så skriver fru Ebba Kolare i en liten bok jag nyligen skaffade, till det facila priset av 20 kronor.

Som husmor sjuttio år senare tampas jag med liknande frågor. Vad ska vi ha till middag? Blir det Mamma Scans köttbullar med makaroner eller ska man slå på stort och laga något avancerat ur Arlas behändiga broschyr?

Efter lite bläddrande i Husmoderns sättbok, inser jag att dåtidens middag inte direkt kom till på en kvart.

Vad sägs om dessa tips?

Kanin ā la Orly.*

En ung kanin flås, köttet lossas från benen, befrias från hinnor och senor och skäres i rundlar, något större än en 2-krona, som marineras med salt, peppar, lagerblad och citronsaft, doppas i frityrsmet och kokas i flottyr.

*) Ja, det är punkt efter rubriken ... Olle Josephson var inte född än.

Njurkrutonger.

Kalvnjurar befrias från alla hinnor och allt fett. Läggas i ättiksblandat vatten över natten. Tagas upp och avtorkas väl. Hackas sedan fint tillsammans med 1 tsk. märg. Denna färs blandas med 1 eller 2 ägg alltefter portionens storlek och avsmakas med salt och vitpeppar. Färsen bredes sedan tjockt på franskbrödskivor, vilka ställas i varm ugn i 5 min.

-------------------

Hm ... Över natten? Hur ska jag hinna jaga kanin? Kalv? Gelé någon? Hur gör man? Och leta efter en tvåkrona lär ta sin lilla tid ... För att inte tala om hur man ska hinna ondulera håret?

Nej, jag tror inte jag var så hungrig.





Astrid Lindgren i mitt hjärta

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 04 September, 2007 21:19

Världens bästa författare fick aldrig Nobelpriset. Hon hamnde inte bland De Aderton. Men hon tog plats i miljontals hjärtan hos miljontals barn ... över hela världen.

Det är stort.

Mio min Mio

Jag minns Landet i fjärran, Mio och hans fader konungen. I mitt tycke hennes största verk.

Men Mio min mio är långt ifrån "bara" en saga för barn. Läs den och ni flyttas till sagoberättarnas och lägereldarnas tid. Njut av det sjungande språket, sagans magiska tretal och det godas kamp mot ondskan. När prins Mio möter riddar Kato i den sista striden, sänker han sitt svärd i fiendens hjärta.

I samma ögonblick var riddar Kato försvunnen. Han var borta. Men på golvet låg en hög av sten. Bara en hög av sten låg där. Och en klo av järn.

På fönsterbrädet i riddar Katos rum satt en liten grå fågel och hackade på rutan. Den ville visst komma ut. / - - - /

Jag stod kvar vid fönstret och såg fågeln flyga. Och jag såg att natten var slut och att morgonen hade kommit.

Sunnanäng

Min andra favorit: Sunnanäng. De små fattiga "sorkungarna", barnen Mattias och Anna som sliter ont hos Myrabonden och får leva på potatis.

I den bistra vinternatten hittar de sitt Sunnanäng, dit alla barn är välkomna. Där täljer man barkbåtar, där leker man i bäcken medan körsbärsträden blommar. Och mitt på ängen står Mor -- allas mor.

Man kunde se att det var Mor, hon hade en mors ögon och en mors händer, och hennes ögon och händer räckte till för alla barnen som trängdes omkring henne.

Detta är litteratur av högsta klass -- jag upphör aldrig att imponeras.

Mina ögon tåras när jag läser denna berättelse för mina barn. Och när slutorden kommer, då ryser jag in i själen.

Och Mattias tog hennes hand och ledde henne in genom porten. In till den eviga vårens Sunnanäng, där de späda björklöven doftade, där tusen små fågelliv sjöng och jublade i träden, där barn seglade med sina barkbåtar i vårens bäckar och diken, och där Mor stod på ängen och ropade "Kom alla mina barn!".

Bakom dem låg den kalla, frostiga skogen och väntade vinternatten. Anna såg sig tillbaka genom porten ut mot mörkret och kölden och ryste.
"Varför är den porten inte stängd", sa hon.
"Ack, lilla Anna", sa Mattias, "om porten stängs kan den aldrig öppnas mer, minns du inte det?"
"Jo, nog minns jag det", sa Anna. "Aldrig, aldrig mer."

Då såg de på varann, Mattias och Anna. De såg länge på varann, och så log de lite. Och sedan stängde de porten helt tyst och stilla.

--------------------------------------

Hur minns ni Astrid Lindgren?





Dags att välja!

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 24 Augusti, 2007 21:53

Nu har jag kommit till ett vägval. Starta eget företag? Satsa på författarskapet? Eller harva vidare i samma spår, som jag harvat i sen 17 år tillbaka? Nej, det känns inte bra ...

Men vågar jag? Bär det?

Nu får ni hålla era tummar och tår. Jag kastar snart loss med mitt företag ... och snart postas kuvert med ett visst manus till diverse förlag.

Jag är ingen Stieg Larsson, ingen Camilla Läckberg. Jag är jag.

Och jag vill. Livet är nu, livet blir vad du gör det till.

Wish me luck! :-)





Ett sommarminne: Rumänien 1974

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 15 Augusti, 2007 21:18

Här har varit bloggtorka, på grund av vistelse i solen (inte i kärringgrillen, utan under den äkta varan på en grekisk ö.)

Men nu kastar vi loss igen, och antar Ellas utmaning, bättre sent än aldrig: Skriv om ett sommarminne!

Och då gör jag det.

Rumänien 1974

I ett skakigt plan av okänt märke, sitter en familj på väg mot Draculas hemland. Året är 1974 och det är första utlandsresan för döttrarna, 7 och 10 år (yes, that's me). Minsta minisyrran är hemma hos mormor och morfar.

Varför detta udda resmål och inte trygga Mallis eller Legoland? Jo, det är specialpris för lärare och pappa ser sin chans.

Så är vi framme vid Svarta havets kust och höghushotellet tronar framför våra ögon. Cocorul heter det (ja, det minns jag, men står det kvar?). Jag och syrran får eget rum! Sedan blir hon nypt i kinderna och gullegullad med av varje städerska som passerar vår väg. Ingen är vidare intresserad av den gängliga tioåringen med råttfärgade testar.

Men denna sorg är snart förträngd. Redan första dagen blir jag kär! Nej, inte i någon jämnårig prins, utan i en av kyparna på halvpensionen. Han är bara tre gånger så gammal som jag, tralala ... och syrran blir sympatikär hon med i "söta farbrorn", som är vårt kreativa kodnamn.

Sedan åker vi häst och vagn, ser på folkdansuppvisning och dricker Citronada (gudomlig dryck med citronsmak, som sedd med mina 40+-ögon i backspegeln snarare härrör till kategorin Fanta).

Åter nåt mindre roligt: alla trasklädda smutsiga barn, som kretsar kring våra uppklädda gestalter vid middagsdags. Framsträckta händer tigger om mynt ... bara ett litet! Vi är kungar från en främmande planet.

Så går barnen och handlar åt sina föräldrar. De runda brödkakorna rullas hem i rännstenen -- som leksaker. Deras enda?

En annan dag ska den store ledaren passera. Hotellets väg kantas av folkmassor som laddat med blomster och hyllningar. Även vi turister väntar, fascinerade och storögda. Vi väntar. Och väntar.

Då kommer ösregnet. Och när den svarta limousinen slutligen passerar är det alldeles tomt. På den blanka asfalten ligger söndertrampade blommor och i ett -- svisch -- är han förbi.

Rumänien 1974. Ett sommarminne.





Instruktion för kärringgrillen

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 27 Juli, 2007 21:44

Tidigt 80-tal (vad annars i mina betraktelser?) och det är fullkomligt, sanslöst ute att vara vit! Ve den som visar sig i mintgrön urringad tröja, utan en sejour i "kärringgrillen".

Jag är en av pionjärerna. Men samtidigt skäms jag lite, så jag solar i hemlighet. En gång i veckan försvinner jag mystiskt för att steka mig på bägge sidor i något som liknar ett våffeljärn.

Här gäller vissa ritualer:

Grundkurs:

1. Spraya grillen med rengöringsmedel för att avlägsna tidigare grillares svett.

2. Ta med någon häftig musik på kassettband, förslagsvis Simple Minds, Ryan Paris eller Depeche Mode. (Ni som är födda 1986 eller senare kan sluta läsa här eller be mamma och pappa förklara.)

3. Sänk ner locket (klaustrofobiska göre sig icke besvär) och sätt på de små skyddsglasögonen. (Varning: Användandet av dylika ger en pandaliknande look; det är dock smällar man får ta.)

4. Efter halva tiden bör lämpligen armarna lyftas ovanför axelhöjd i horisontalläge, för att undvika den hemska effekten av vita armhålor.

5. För att undvika den vita fläcken "at the beginning of your behind" kan bikinitrosor användas (om du omnämner dig själv som en "hon").

6. Efter avslutat grillande bör solsängen sprayas med rengöringsmedel.

7. Duscha och smörj in dig med någon after-sun-lotion (svensk översättning: efter-sol-kräm).

Fortsättningskurs:

8. Dra på den mintgröna tröjan -- och ja: v-ringningen ska vara på ryggen!

9. Spraya luggen så de översta stråna pekar mot stjärnorna.

10. Placera gigantiska örhängen av plast i örsnibbarna och måla ögonlocken i någon skrikig färg -- varför inte turkos?

11. Kvarstår fortfarande vita ställen på kroppen kan dessa döljas med brunkräm eller kastanjevatten.

12. Bege dig till närmare disco och shejka loss till musiken du nyligen avnjöt på kassettbandet.

Enjoy!




Powered by pLog