Carpe diem
Nu har det inte skrivits här på länge. Orsak? Se Kaos i myrstacken.
Ändå har jag i viss mån lyckats leva efter mitt motto "Carpe diem". Ja, utslitet, jag vet ... Men icke desto mindre sant.
Månaden har varit full av adventsevenemang och jag har dragit på mig årets första (!) förkylning. Fast då och då har jag ändå lyckats fånga de där små stunderna. Stunderna då jag bara är.
En kopp kardemummakaffe framför kakelugnen. Några kapitel i en roman. En kvällspromenad under stjärnorna. Kanske en skratt- och kittelstund med ett av barnen i soffan. Det finns så många små, små stunder som -- plötsligt -- ger urladdade batterier ny kraft.
Att ta vara på dessa stunder, fånga dagen, är en av livets svåraste uppgifter. Trots att vi alla vet det, trots att uttrycket är slitet.
Vi lever så ofta i livets "väntrum". "Bara jag har städat klart så ...", "När jag går i penison, då ska jag ...", "Sen när vi renoverat köket, då ska jag minsann ...". Vadå? Njuta? Leva? Livet är nu!
Och just i detta nu är det faktiskt julstämning här i Det Stora Huset. Faktum är att det är riktigt mysigt -- och jag som längtade till tulpanerna i januari. Nej, nu är det jul. Nu. Snart.
Carpe diem.