Lady Stalker

Kom igen nu alla! Vilka tv-serier är riktig nostalgi för er? Och vad minns ni särskilt med dem?

Här är min lista (utan prioritetsordning):

1. Familjen Macahan (How the west was won) Lördagsnöjet nummer ett. Och tjejerna hade två läger: Antingen var man förälskad i Josh eller Luke. (Utom syrran då som var såld på Uncle Zeb!)

2. Star Trek: "Beam us up now, sir!", "Captain's log: Stardate 41114" (Jag har förresten alltid undrat om det ska vara år 41 000 nånting ... Jisses.)

3. Arvingarna: (The Brothers) "A drink, anyone?" En av de första såporna, som utspelades i affärsvärlden på 70-talet. (Så fort någon klev in i ett rum hällde denne/denna upp en ny drink.)

4. Tsarens kurir: Inte har ni väl glömt denna gastkramande och romantiska serie om Michel Strogoff? (I alla fall var den det för en 14-åring som var dödligt förälskad i huvudrollsinnehavaren.) Ledmotivet Nadia's theme blev en Svensktoppshit. Och alla tjejer ville vara Nadia! När jag googlade på snyggingen Harmstorf häromåret fick jag veta att han begick självmord ... och medverkade i porrfilmer i slutet av sin karriär. Tala om förstörda minnen.

5. Mot alla vindar: Om det deporterade kärleksparet som slet ont på andra sidan jorden. Och musiken ... Ahh! Snyft! Romantik!

Ja, listan kan göras hur lång som helst: Raskens ("Jag tyar inte längre"), Onedinlinjen, Barretta, Hulken och Lödder.

Jag vill kliva in i en tidsmaskin och resa tillbaka till 70-talet, när det bara fanns två tv-kanaler att välja på och hela Sverige satt bänkat med varma mackor, tv-kanna med kaffe samt chips.

Alla samtalsämnen är borta. Man har noll gemensamt med personen intill. Tiden släpar sig fram som sniglar i knäck. Hm ... en ny kulinarisk upplevelse? Nej, det här är ju ingen matblogg. Det handlar om pinsam tystnad. Något alla säkerligen varit med om.

Innan jag och min gamla högstadiebästis blev just bästisar, var vi med om det. Och i dag skrattar vi åt det.Tystnad är ingalunda alltid pinsam. I tryggt sällskap kan man vila i den, njuta av den ordlösa gemenskapen. Men om så inte är fallet: hur bryter man den?

Min pappa brukar säga att man alltid kan hitta ett samtalsämne. Man ska till och med kunna diskutera tekoppen framför sig, om så krävs. Andra förslag på ämnen är ju de klassiska svenska (?) som nyligen togs upp i Fredrik Lindströms Världens modernaste land: antalet kvadratmeter i bostaden, yrken och ålder ...

Haha, vi stackars siffer- och jobbfixerade människor. Det där med kvadratmeter är ju viktigt. Man måste ju veta om man gjort en bra eller dålig affär, som fick si eller så för en halv kvadratmeter mer eller mindre.

Själv sitter jag på ett mycket stort antal kvadratmeter, och det leder ju till många nya intressanta samtalsämnen: till exempel hur man utför städning av dem, hur man fyller dem, vad man betalade för dem och var de befinner sig. Just det där med städningen intresserar många: "Ska du städa allting själv!" ("Japp, ingen annan i familjen lyfter förstås ett finger ...")

Nej, skämt åsido ...Jag kan nog lugnt luta mig mot det faktum att jag inte är någon vidare tystlåten person och har fått alltmer mod genom åren. Pinsam tystnad: Not!

Hur är det med er andra? Har ni några teorier om tekoppen framför er?

Men oj, vilken trafik på bloggen! Jag blir jätteglad över både gamla och nya "röster"! :-) Nu får jag ta mig i kragen och skriva här oftare. Och så fick jag ju massa nya intressanta bloggtips själv.

Nu till FACIT!

1. Våren 1993 befann jag mig utan trosor i Paris.
***Sant! Och det är helt rätt stad, Saom! ;) Dock är det inte så illa som det låter. Jag skulle på tjänsteresa och glömde (!) helt enkelt att lägga ner den prydliga högen med bh och trosor i resväskan. Detta upptäcktes första morgonen i Paris, varpå jag tvingades ringa chefens hotellrum: "Skratta inte nu ... bla bla ... förklaring ... måste till en underklädesaffär ...". Behöver jag nämna att chefen asgarvade?

2. Sommaren 1974 stod jag längs en motorväg i Rumänien för att se Ceaucesco passera i limo.
***Sant! Det var på min första utlandsresa och jag var inte så gammal. Men nog stod jag där bland alla förväntansfulla rumäner, dock utan blommor i hand. När limon väl passerade var vägen folktom -- det hade helt enkelt börjat ösregna!

3. Sommaren 1983 delade jag kupé med rökande och supande jugoslaviska miltärer i en tågvagn.
***Sant! Under en tågluff genom Europa förärades jag och min reskamrat detta eminenta sällskap. Med sovsäckarnas dragkedjor uppdragna till näsan beskådade vi killarnas festande. Att sova var inte att tänka på. Vår vagn skulle dessutom kopplas bort "någon gång under natten".

4. Vintern 1977 såg jag ett livs levande (!) spöke.
***Sant! Nu är ni flera som inte tror mig, men jag är helt övertygad om att jag såg ett spöke och vittne var mitt sällskap, som är en mycket stor skeptiker! Det faktum att hon annars förnekar dessa väsens existens, men inte detta, bevisar allt. Hon såg det med ju med egna ögon, samtidigt som jag! Och det var i högsta grad "levande", dvs förflyttade sig, över meterdjup snö iklädd munkkåpa. I ena sekunden. I nästa sekund var det spårlöst borta, trots stängsel runt omkring ...

5. Våren 1981 delade jag hytt med Mikael Persbrandt på Viking Line.
***Falskt! Visserligen har jag frotterat mig med kända skådespelare, och mumsat knäckebröd i författaren Torgny Lindgrens kök, men INTE har jag delat hytt med Persbrandt. Vet inte om detta är ett faktum att beklaga eller ej. Men härmed är han rentvådd från sådana illasinnade rykten.

Grattis Lotten, Flinn, Kicki, Ullstorp och Stumpan!

Jag antar utmaningen från Lotten på www.lotten.se (superrolig blogg :-)) och påstår att jag gjort fem saker. En av dem är inte sann -- frågan är bara vilken?

1. Våren 1993 befann jag mig utan trosor i Paris.

2. Sommaren 1974 stod jag längs en motorväg i Rumänien för att se Ceaucesco passera i limo.

3. Sommaren 1983 delade jag kupé med rökande och supande jugoslaviska miltärer i en tågvagn.

4. Vintern 1977 såg jag ett livs levande (!) spöke.

5. Våren 1981 delade jag hytt med Mikael Persbrandt på Viking Line.

Knäck den ni! Och gissa på Lottens sida också!