Lady Stalker

Alla har vi en "tosca". Receptet vi inte kan sluta laga ... som våra vänner har ätit tills de storknar och pustar av vällust - och leda? Men de första 50 gångerna är det gott i alla fall.

Det var numera nedlagda mattidningen Amelia Mat som myntade uttrycket "tosca" i ovannämnda bemärkelse. En medarbetare på redaktionen hade bjudit sina kollegor på en god toscapaj och kunde sedan inte sluta baka den. Vilka toscor gömde sig nu hemma hos läsarna?

Hos mig finns denna! Smaklig spis!

Lady Stalkers legendariska äppeltosca

6 medelstora äpplen
1 tsk kanel
50 gram smör
1 ½ dl havregryn
1 dl socker
1 msk vetemjöl
2 msk mjölk

Sätt ugnen på 225 grader. Skölj, klyfta och kärna ur äpplena. Skär dem i smala klyftor och lägg dem i en smord pajform. Strö över kanel. Blanda smör, havregryn, socker, mjöl och mjölk i en kastrull och koka upp under omrörning. Bred ut havgregrynssmeten över äpplena och grädda i mitten av ugnen cirka 15 minuter. Servera äppeltoscan varm, med lätt vispad grädde, vaniljsås eller glass.

Bonustips 1: Gör gärna dubbel sats av havregrynssmeten!

Bonustips 2: De humoristiska receptsamlingarna från Amelia Mat finns här.

----------------------

Kom igen nu. Ge mig recept på era "toscor"! (Det behöver inte vara efterrätter.)

Högt ärade! Ni har i hög grad glatt mig genom att skaffa Eder första delen av Husmoderns "Sättböcker". / --- / " ... för oss som vilja sköta våra hem med omsorg och ge vår familj pigga, moderna och omväxlande rätter ..."

Så skriver fru Ebba Kolare i en liten bok jag nyligen skaffade, till det facila priset av 20 kronor.

Som husmor sjuttio år senare tampas jag med liknande frågor. Vad ska vi ha till middag? Blir det Mamma Scans köttbullar med makaroner eller ska man slå på stort och laga något avancerat ur Arlas behändiga broschyr?

Efter lite bläddrande i Husmoderns sättbok, inser jag att dåtidens middag inte direkt kom till på en kvart.

Vad sägs om dessa tips?

Kanin à la Orly.*

En ung kanin flås, köttet lossas från benen, befrias från hinnor och senor och skäres i rundlar, något större än en 2-krona, som marineras med salt, peppar, lagerblad och citronsaft, doppas i frityrsmet och kokas i flottyr.

*) Ja, det är punkt efter rubriken ... Olle Josephson var inte född än.

Njurkrutonger.

Kalvnjurar befrias från alla hinnor och allt fett. Läggas i ättiksblandat vatten över natten. Tagas upp och avtorkas väl. Hackas sedan fint tillsammans med 1 tsk. märg. Denna färs blandas med 1 eller 2 ägg alltefter portionens storlek och avsmakas med salt och vitpeppar. Färsen bredes sedan tjockt på franskbrödskivor, vilka ställas i varm ugn i 5 min.

-------------------

Hm ... Över natten? Hur ska jag hinna jaga kanin? Kalv? Gelé någon? Hur gör man? Och leta efter en tvåkrona lär ta sin lilla tid ... För att inte tala om hur man ska hinna ondulera håret?

Nej, jag tror inte jag var så hungrig.

Världens bästa författare fick aldrig Nobelpriset. Hon hamnde inte bland De Aderton. Men hon tog plats i miljontals hjärtan hos miljontals barn ... över hela världen.

Det är stort.

Mio min Mio

Jag minns Landet i fjärran, Mio och hans fader konungen. I mitt tycke hennes största verk.

Men Mio min mio är långt ifrån "bara" en saga för barn. Läs den och ni flyttas till sagoberättarnas och lägereldarnas tid. Njut av det sjungande språket, sagans magiska tretal och det godas kamp mot ondskan. När prins Mio möter riddar Kato i den sista striden, sänker han sitt svärd i fiendens hjärta.

I samma ögonblick var riddar Kato försvunnen. Han var borta. Men på golvet låg en hög av sten. Bara en hög av sten låg där. Och en klo av järn.

På fönsterbrädet i riddar Katos rum satt en liten grå fågel och hackade på rutan. Den ville visst komma ut. / - - - /

Jag stod kvar vid fönstret och såg fågeln flyga. Och jag såg att natten var slut och att morgonen hade kommit.

Sunnanäng

Min andra favorit: Sunnanäng. De små fattiga "sorkungarna", barnen Mattias och Anna som sliter ont hos Myrabonden och får leva på potatis.

I den bistra vinternatten hittar de sitt Sunnanäng, dit alla barn är välkomna. Där täljer man barkbåtar, där leker man i bäcken medan körsbärsträden blommar. Och mitt på ängen står Mor -- allas mor.

Man kunde se att det var Mor, hon hade en mors ögon och en mors händer, och hennes ögon och händer räckte till för alla barnen som trängdes omkring henne.

Detta är litteratur av högsta klass -- jag upphör aldrig att imponeras.

Mina ögon tåras när jag läser denna berättelse för mina barn. Och när slutorden kommer, då ryser jag in i själen.

Och Mattias tog hennes hand och ledde henne in genom porten. In till den eviga vårens Sunnanäng, där de späda björklöven doftade, där tusen små fågelliv sjöng och jublade i träden, där barn seglade med sina barkbåtar i vårens bäckar och diken, och där Mor stod på ängen och ropade "Kom alla mina barn!".

Bakom dem låg den kalla, frostiga skogen och väntade vinternatten. Anna såg sig tillbaka genom porten ut mot mörkret och kölden och ryste.
"Varför är den porten inte stängd", sa hon.
"Ack, lilla Anna", sa Mattias, "om porten stängs kan den aldrig öppnas mer, minns du inte det?"
"Jo, nog minns jag det", sa Anna. "Aldrig, aldrig mer."

Då såg de på varann, Mattias och Anna. De såg länge på varann, och så log de lite. Och sedan stängde de porten helt tyst och stilla.

--------------------------------------

Hur minns ni Astrid Lindgren?