Blogg gratis Logga in

Lady Stalker


Värdinnans ABC, del 2

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 22 November, 2007 13:24

Har väntan varit svår? Nu är den här -- andra delen av Värdinnans ABC: "En middag i all enkelhet". Se där, nu får jag med två av mina favoritämnen: mat och nostalgi.

År 1930:

Den första middagen i det unga hemmet skall kanske höra till kategorin "middag i all enkelhet". Det kan betyda allt möjligt i fråga om antalet rätter och finhetsgrad! / - - -/ Men den nygifta familjen, som verkligen måste tänka på att spara och som ingen hemhjälp har, kallar även sin middag så och det med rätta. Man bjuder absolut inte på kort, man telefonerar, men därmed är visst inte sagt att man ej kan vara fint klädd, smoking är vanligt ..."

I telefonen underrättar man om det skall vara kavaj eller smoking.
/ - - - / Många fruar ha två klänningar att välja emellan, den ena fin, den andra ganska använd, men hon vill ha dem på just där de mest passa, och det är verkligen en onödig tråkighet att behöva visa sig i den mindre fina i en samling fint klädda damer, bara därför att värdinnan av anspråkslöshet inte sagt, hur många som skulle komma. Ty själva middagstypen -- en middag i all enkelhet -- kan man ju inte rätta sig efter.

Reflektion från år 2007:
Smoking tillhörde alltså det som först införskaffades i det "unga hemmet". Varför inte ytterligare en klänning till stackars unga frun, som nu enbart har att välja mellan två dylika? *Rafsar själv igenom mina lager med klänningar och kjolar*, där exemplar återfinnes från de mest skilda epoker (läs ett-två år tillbaka), samt i varierande stadier av förfall (läs grad av hipphet). Tar mig för pannan och inser att det nog varit enklare att välja mellan två.

Fasar också för vad en finare middag "utan enkelhet" skulle innebära för klädsel i ovannämnda kretsar. Krinolin? Kröningsmantel?

År 1930:

Skall middagen bestå av smörgåsar på en tallrik eller verkligt smörgåsbord? Ja, tänker man uteslutande på besväret, så är ju frågan lätt nog besvarad: det är mycket vigare med två, tre smörgåsar på en assiett. Men det är absolut inte så roligt, och kan man, skall man nog, när det ej är för många gäster, vara det gammaldags smörgåsbordet trogen. Vi äro bra dumma, om vi så där i "all enkelhet" och nära vänner emellan skulle slopa en så typiskt svensk bjudningsform ..."
/ - - - / Utlänningen anser Sveriges namn förbundet med tanken på smörgåsbord ... / - - - / I de svenska hemmen ser han bara två ā tre enstaka smörgåsar melankoliskt ligga på en tallrik.

Reflektion från år 2007:

Stackars utlänning! Komma hit och behöva se melankoliska smörgåsar. Nej, tänker man uteslutande på besväret är det nog take-away som gäller. Thai? Grekiskt? Italienskt? Se där, nu får vi utlänningen att också känna sig hemma, med målgruppsanpassad middag "i all enkelhet".

År 1930:

Under det man äter smörgås serveras supen för den, som vill ha den. Pålägget kan ju vara mer eller mindre fint; om det är tre smörgåsar, bör en vara med ost ..." / - - - / Soppa, kött, efterrätt äro egentligen enklare -- hur fina rätterna än äro -- än fisk, kött och efterrätt. / - - - /
Gös är sedan gammalt kalasfisk, ehuru visst ej alla anse den så god. Om man vet att, att alla tycka om det, kan man också ha stekt ål, stekt på halm i ugnen, men detta endast om man känner allas smak. / - - - / Fågel är en kanske för vanlig kötträtt.

Är det en verkligt enkel middag förekommer ej mer än en sorts vin. Chablis går till alla rätter, men är inte i allas smak.

När man tågar från bordet, går värdinnan först med sin herre och värden med dam sist ... / - - - / Så bjudes kaffe omkring och värdfolket roar gästerna -- vart värdfolk på sitt vis!

Vid halv elvatiden bjudes därpå en bricka med ihällt te och öl jämte påbredda smörgåsar och småbröd. Efter det brukar det förnämsta paret bryta upp.

Reflektion från år 2007:

Jag säger bara en sak: sushi! Kan som bekant avnjutas i form av take-away. Och vid halvelvatiden smörgåsar -- igen? Har inte till och med utlänningen fått sitt lystmäte så dags? Och hur gjorde man med de gluten- och laktosintoleranta?

Beträffande vilket par som var förnämast, får vi bara hoppas att detta var allmänt känt. Annars kanske det bjöds på slagsmål -- en passande underhållning, iscensatt av värdfolket?

----------------------------------------

Fler avsnitt följer av Värdinnans ABC.





Värdinnans ABC, del 1

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 11 November, 2007 15:40

Hur dags skall man göra visit? Och hur skall det gå till? Ja, de frågorna dryftas i "Värdinnans ABC" från år 1930. Låt oss göra en tidsresa genom djupdyk i texten:

"Låt nu man och hustru göra visit på den nya orten dit de flyttat. I behaglig tid ringa de alltså på dörren. När hembiträdet öppnat, fråga de inte: "Är fru Isaksson hemma?" utan "Tar fru Isaksson emot?".

Jungfrun svarar nu till exempel, att fru Isaksson inte tar emot. De lämna då jungfrun, på den silvertallrik, som hon tar från tamburbordet (hon får absolut inte taga emot kortet i handen) två kort för mannen och ett från frun, alla vikta, antingen rakt vid högra kortsidan eller snett i högra nedre hörnet. Därpå avlägsna de sig.

Tager åter fru Isaksson emot, tar maken av sig hatt och rock och makan pälsen (om det är på vintern). Är pälsen mycket snygg kan hon dock behålla den på."

(Reflektion från år 2007: Vad gör man om tallriken är av tenn? Om man viker korten i fel hörn? Och om man faktiskt skymtar fru Isaksson där inne, i det första fallet. Får man inte ropa lite svagt då - eller kanske vissla ...? Och hur definieras en "snygg päls"? Inte alltför maläten kanske. Och troligen ganska äkta.)

Fortsättning:

"Värdinnan skall välja samtalsämne, om detta nu inte spontant infinner sig. Samtalet bör helst ej flyta trögt; ju trevligare en visit är, ju fortare tiden går, desto större förtjänst hos värdinnan. Efter tio minuter, en kvart sker uppbrottet. Man och hustru utbyta blick, hustrun reser sig och så taga de samtidigt avsked av värdinnan, som också reser sig och följer dem till dörren, ja, kanske ända till ytterdörren beroende på hennes samhällsställning. I ett stort hus ringer hon på hembiträdet, som skall hjälpa den besökande damen på med kappan, pampuscherna
m. m. eller också håller sig jungfrun i beredskap, när det är visit och kommer in i tamburen, då hon hör att man bryter upp."

(Reflektion från år 2007: Bryta upp efter tio minuter, en kvart? Hinner man då tugga klart på kakorna? Eller svälja allt kaffe? Förmodas den besökande mannen klä på sig själv? Och var går gränsen för ett stort hus?)

Fortsättning:

"Har man bara en jungfru, behöver denna inte byta till svart utan kan ha på sig en ljusblå klänning med snibb, men med serveringsförkläde, som hon tar på "när det ringer". Man kan inte begära, att hon ska stå i spisen i spetsmössa, kanske en med långa band, som fastna överallt! Men vid femtiden när hon snyggar till sig till middagens dukning och servering (utan att ha ömsat klänning), byter hon ut snibben mot spetsmössan."

(Reflektion från år 2007: Tack och lov att man inte begärde att jungfrun skulle stå "i spisen" i spetsmössa ...)

--------------------------------------------------------------

Fler avsnitt följer av "Värdinnans ABC".




Powered by pLog