Lady Stalker

Jag plockade upp denna lista hos Isabelle. Med den önskar jag alla mina läsare en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Skinka eller sill?

Skinka, men det ska vara med skånsk grovkornig stark senap till! Och tralalala - det blev en skinka till slut! Skinkprognosen såg dyster ut på Willys i går. Men på Coop ljusnade det vid horisonten.

Köttbullar eller prinskorv?

Både korv och köttbullar är ju så att säga vardagsmat på barnfamiljens meny ... Inte så man direkt längtar ihjäl sig. Men julkryddade egengjorda köttbullar slår prinskorv med hästlängder.

Gammal eller ny julmusik?

Alla kategorier, beroende på tillfälle. Vid brasan och glöggen blir det "O helga natt" med Jussi Björling. Senare kanske man vill ha 80-talsnostalgi i form av "Last Christmas" eller nån amerikansk dänga. Men gammal musik vinner nog i längden.

Julknäcke eller vörtbröd?

Knäcke helt klart. Med skinka och senap på.

Julmust eller glögg?

Sliskig läsk? Nej, tack. Glögg vill jag ha i glaset. Gärna vit, spetsad med rom.

Gles eller tät gran?

Måste fegt svara "mitt emellan". Ingen amerikansk jättebuske och ingen spenslig liten sak från tundran.

Låg eller hög gran?

Hög, eftersom vi har högt i tak.

Pepparkakor eller lussebullar?

Pepparkakor (numera glutenfria ... men de är jättegoda de med.)

Aladdin eller Paradis?

Mörk choklad - inget annat. Så Paradis går förstås "fetbort".

Hemma eller borta?

Hemma trivs jag bäst på julafton. Men det är klart - kommer någon och tvingar mig att fira på Seychellerna för en gångs skull, så är jag inte direkt nödbedd.

Traditionellt eller nyskapande?

Tror på att var och en skapar sin egen tradition, med blandningar av ärvda saker/idéer och nya dito. Men nog är jag mer åt det traditionella hållet. Här blir det ingen kritvit jul med fattigmansljusstakar och portförbjudna röda detaljer.

Färdiginslaget eller slå in själv?

Slå in själv - det är ju halva nöjet.

Teskedsgumman eller Trolltider?Man var väl med då det begav sig - på Teskedsgummans tid alltså. Göta Petter på er!

Äta före eller efter Kalle Anka?

Kalle Anka? Who cares? Inte jag i alla fall. Mat vid tretiden blir utmärkt. Men Karl-Bertil Jonssons julafton känns värre att missa.

Amerikansk jultomte eller svensk gårdstomte?

En mix blir det nog. För hans stass är inte enbart grå.

23:e eller 24:e december?

Mäh!!! säger jag, som tonåringarna ... Den minst stressiga dagen förstås. Och det är den 24:e - som jag alltså väljer.

Här har varit torka ett tag. Blogginnehavaren mår inte så bra, och uppdateringarna har varit färre än någonsin. Men ändring är på väg - och framöver en överraskning! En systerblogg, som än så länge är hemlig ...

Men först:

Vackrast vinner?

Det handlar om adventspynt. Tidningarna i Pressbyrån skriker ut sina rubriker: En riktig lantjul, Så skapar du julhemmet och Vackrast inne. Nej, inte "Vackrast vinner" som jag först råkade läsa det som. Men så känns det, att finaste inredningen vinner.

Varför har Sverige blivit så inredningsfixerat? Adventstid som vanligt och fram med pyntet. Elljusstakar och stjärnor placeras ut, hyacinter och amaryllis planteras. Lite glögg på kvällskvisten förstås och en och annan pepparkaka slinker ner. Men var går gränsen? Finns det någon gräns? Måste hela hemmet inredas i vitt? Med små hjärtan och kransar och ljusstakar av fattigmanssilver?

Intet ont om bloggar som visar detta. Intet ont om folk som faktiskt har detta som sitt främsta intresse. Det är inte min sak att lägga mig i. Men det jag reagerar mot är överdrifterna. När inredningen tar över, när det inte längre syns att ett hus faktiskt har invånare. Var är barnens läxor? Papper från fröken? Gympapåsar och dagstidningar?

Jag vill inte med detta "attackera" någon. Jag vill bara väcka frågan: Var går gränsen för sunt inredningsintresse och besatthet?

I mina fönster står adventsljusstakar. Jag har hyacinter och amaryllis, och i soffan finns matchande kuddar. Men på köksbänken trängs gamla mjölkpaket och på golvet ligger ouppackade gympapåsar. Här bor en familj med fem personer. Vi lever och det syns!

Och min blogg är försummad på grund av livet, som just nu inte far så väl fram med mig. Ha överseende! Vänta på mig.

Jag kommer igen. Carpe diem!