Blogg gratis Logga in

Lady Stalker

06 Maj, 2007


Författardrömmar

Tangentbordsknatter — Skrivet av LadyStalker @ 06 Maj, 2007 21:09

Det var en solig sommardag och alla normala barn drack saft, plaskade i uppblåsbara pooler eller spelade fotboll.

"Kan vi inte leka" försökte min lillasyster.
"Nej, jag ska skriva", svarade jag, och släpade ut farfars gamla reseskrivmaskin i trädgården. Sedan satt jag timme ut och timme in och knattrade papper efter papper fulla med noveller och romanutkast.

Jag var sex år. Och totalt skrivfrälst.

Sedan följde åratal av knattrande. Byrålådorna fortsatte svämma över av alster, mer eller mindre halvfärdiga. Det började med söta historier om flickor och deras familjeäventyr. (Självbiografiskt? Vadå?) Samtidigt som jag själv började rida och reste på min första utlandsresa, gjorde "Maria", "Susanna" och mina andra hjältinnor detsamma.

Tonårssmärta och 1800-tal
Som fjortonåring satte jag mer avancerade saker på pränt: Tonårskillen som super sin kärlek under bordet, så hon fryser ihjäl i snön ... Paret som smärtsamt ska göra slut, flickan som upptäcker att hon är adoptivbarn. (Nej, nu är vi långt från självbiografi!). Så var det dags för den första "romanen", om en flicka på 1800-talet som tog tjänst som herrgårdspiga. Jag levde mig in så till den grad att jag låg och fantiserade halva nätterna om mina hjältar och var smygkär i den snygge drängen ...

Den Stora Romanen
I tjugofemårsåldern tänkte jag att nu får det bli allvar! Nu ska Den Stora Romanen skrivas. Sagt och gjort. I nästan ett år dansade mina fingrar, nu över tangentbordet till en PC. Farfars skrivmaskin var förpassad till förrådet. Det rödsvarta bokstäverna (ja, färgbandet hoppade) och åtgången på Tippex blev lite frustrerande. Och min sambo hade ju skrivare ...

Det här var seriöst och jag var nöjd. En nutidsroman som utspelade sig i slutet av 80-talet. Parallellhistorier med kärlek och dramatik. Men vad hände? Jo, självkritiska jag förpassade allt till byrån igen. (Och disketter i bankfacket dock.)

Åren gick, närmare bestämt över femton ... Den Stora Romanen plockades fram och nu häpnade jag över hur bra vissa partier var ...(Sämre hade väl publicerats!) ... och hur pinsamt dåliga andra var. En fyrtioåring har inte direkt samma ryggsäck som en tjugofemåring, milt sagt.

Suck, pust. Fram med en utskrift (nej, jag hämtade inte disketterna), genomgång och redigering av allt följde nu! Vissa partier fick vara: de - i mina ögon - lysande. De pinsamma skrevs om. Och så tillkom nya kapitel, däribland slutet.

Slutredigerat?
Det tog nio månader. Bra! Sedan föddes väl babyn?
Nope ... Den har nu legat ett år och har gått långt över tiden ... Är det nu någon idé? Jag kan inte läsa om mer, inte redigera mer. Jag är helt blind på texten. Och vågar inte låta nån annan läsa.

Jag googlar och ser hur svårt det är att bli antagen. Norsteds och Bonniers får tusentals manus om året. Hur många blir utgivna? Ett tiotal?

Ja, jag vet. Även Strindberg och Astrid Lindgren blev refuserade. Först. Men jag kommer mig aldrig för. Och nu ska det väl vara chicklit för hela slanten. Eller deckare ....

Finns det någon därute som vill läsa om kärleksförvecklingar i 80-talets Stockholm?




Kommentarer

  1. Gärna!

    Skrivet av stumpan — 06 Maj 2007, 21:55

  2. Absolut!
    Och du, oftast är man sin egen värsta kritiker så om du tycker att det är bra så ska du skicka in! Till så många förlag du bara kan.

    Jag har också ett antal noveller i byrålådan ')

    Skrivet av ella — 06 Maj 2007, 23:04

  3. Tack Ella! Jag behöver peppning.
    Och så blir jag nyfiken på dina noveller. Det märks allt på din blogg att du är bra på att skriva!

    Skrivet av Lady Stalker — 06 Maj 2007, 23:06

  4. Stumpan: Tack! Och jag såg ditt mejl. Tänkte på dig exakt samtidigt: Vilken tankeöverföring! Ska svara i morgon.

    Skrivet av Lady Stalker — 06 Maj 2007, 23:07

  5. Självklart vill vi läsa om 80-talets Stockholm. Vi var ju där!
    Idag ges det ut en massa böcker som inte ens går att läsa p g a språket. Dessa s k chiclit författare är ibland bara rena katastrofen... men ändå både trycks de o säljs...

    Så kom igen, skicka in till både stora o små...
    Får väl peppa dig i veckan ;)

    Kramar

    Skrivet av Dubbelörnen — 07 Maj 2007, 07:38

  6. Ja, ja, jag vill läsa!! *viftar med armarna*
    Jag är inte så förtjust i deckare. Chicklit kan slinka ner ibland iofs. Kärleksförvecklingar på 80-talet säger jag gärna ja tack till.

    Våga och vinn!!

    Skrivet av Isabelle — 07 Maj 2007, 12:21

  7. Klart att du ska skicka in den, till så många förlag du bara kan komma på! Du är ju sååå bra på att skriva och jag är det första att köpa boken. Tänk om den blir film också...men då vill jag vara med! Hi, hi...:-)

    Skrivet av Ullstorp — 07 Maj 2007, 16:50

  8. Dubbelörnen: Ja, en soklar målgrupp är ju "vi som var där"! Här har en och annan chicklit-bok slunkit ner, men ofta förfasar jag mig över hur dåligt skrivna de är. Tack för peppning!

    Isabelle: Vad glad jag blir! Och underbart med en till som inte älskar deckare. Jag blir så trött på alla deckare: Får marknaden aldrig nog? Du har så rätt; man måste våga. Jag vågade ju t ex flytta till Den Lilla Staden.

    Ullstorp: Åh, tack! Hoppades på att räkna med dig! ;-) I filmen får du så klart en av huvudrollerna - skådis där!

    Skrivet av Lady Stalker — 07 Maj 2007, 17:35

  9. Jag vill också läsa!

    Fast jag vet att det är lätt att tänka att det kanske inte är värt besväret att försöka. Men så här då: det är inte ditt fel att en massa folk som inte skriver lika bra som du skickar in sina manus till förlagen, så då kan det knappast heller vara du som i första hand ska låta bli att göra det!

    Skrivet av Flinn — 07 Maj 2007, 18:57

  10. Tycker ändå att du ska visa upp dig på ett förlag. Du kan ju inte få mer än ett nej.
    Har själv skrivit en massa sångtexter som jag skickat runt, runt tills jag plötsligt fick napp. Då var det en musikproducent som ville ha tio texter att titta på. Får se hur det går, men hoppas gör man ju.
    Lycka till!
    Ha de bra
    Rolle

    Skrivet av Roland — 07 Maj 2007, 19:33

  11. Flinn: Vad kul att du också är nyfiken på boken! Det var kloka tankar; jag tar till mig och inser att jag faktiskt inte kan missa denna chans ...

    Rolle: Välkommen hit! Du har rätt: bland alla refuseringar KAN det finnas ett napp! Det gäller att våga kasta ut metspöet! Vad kul med dina sångtexter. Jag blir jättenyfiken. Ska kika på din blogg.

    Skrivet av Lady Stalker — 07 Maj 2007, 20:13

  12. Heja dig! Antingen låter du det ligga kvar och känner efter hur roligt DET skulle vara ... eller så lägger du ett par tusen på att få den läst av en lektör och är beredd på ytterligare redigeringar ... eller så skickar du iväg den och det värsta som kan hända är att du får ett nej ... eller så skickar du den till en eller flera personer som du vill ska läsa (gärna i din tänkta målgrupp) och det värsta som kan hända är att de återkommer med förslag på ändringar som du då kan ta ställning till ... Du har inte ett endaste dugg att förlora! Kom igen :)

    Skrivet av Christina — 09 Maj 2007, 07:41

  13. Christina: Tack! Du uttrycker det så bra! Så här med konkreta alternativ blir det svårt för mig att komma undan .... ;-). Jag ska ta mig i kragen.

    Tack ALLA för peppning!!!

    Skrivet av Lady Stalker — 09 Maj 2007, 08:01

  14. Hej!
    Halkade in här från Dubbelörnens krypin och blev fast i dina texter. Jag tycker absolut att du ska skicka iväg din roman..." de enda gränserna i ditt liv är de som du själv sätter upp"...så kör hårt nu, så håller vi andra tummarna!

    Skrivet av Clara — 09 Maj 2007, 23:06

  15. Clara: Välkommen hit! Det är så roligt med nya besökare. Och stort tack för peppning! Jag växer med varje ord. Underbart med bloggstöd!

    Skrivet av Lady Stalker — 11 Maj 2007, 20:59

  16. Det är ju läskigt.
    Det är som om jag kunde skrivit det där själv..haha.
    De första ord som jag skrev i längre syfte. Ja , som i manusskrivandets tecken, var på en gamal skrivmaskin. Nä. Ingen elektrisk. Det är ju lite fusk:P
    En gammal hederlig en var det.
    Till skillnad från nu då:
    Och ja, det kan ta HUR lång tid som helst.
    Men det är en process. Har man tålamod så HÄNDER det.
    KRAM Lallis

    Skrivet av Lallis — 13 Okt 2008, 18:59

  17. Lallis: Åh, vad kul att du kommenterar här på min gamla blogg! Och att du säger att du kunde ha skrivit det själv ... Nu blir jag oerhört nyfiken på dig (vilket jag iofs var redan innan). Kommer att fortsätta följa dig med nöje! Kramar!

    Skrivet av Lady Stalker — 13 Okt 2008, 21:46

Lägg till en kommentar




 authimage




Powered by pLog